Var är mina ben?
Fast tvärt om...
Vi tog kabinbanan upp, sen gick vi den dryga kilometern upp till den absoluta toppen, Och där började vår bakläges-bestigning, för vi gick hela vägen ner. Och det är ju inte den raka vägen ner. Jag trot tametusan att jag har sett varenda vrå av åreskutan idag.
Vägen upp till toppen var jobbig, men då var vi ju pigga, så det var ändå en enkel match. Det var jobbigare att gå nerför... grus som rullar under fötterna på en, stenar som inte sitter och så lite knott och anra flygän på det.
Men det känns riktigt härligt att ha gjort det!
Fötterna och benen känns ömma, men det är det värt!
Nu ska vi gå till Broken och fira vår bedrift, och att Adde gjorde en hole-in-one igår!
På väg upp
På toppen!
Svärfar och jag på toppen.
Snöbollskrig!
Påväg ner.
Paus.
Ibland var vi tvugna att gå över snö.
Sista stoppet.
så underbart det verkar. Hur är livet? Trivs du på jobbet och i Åre? Hälsa addiii.
Saknar dig- mitt ständiga leende:)
Skönt att kunna få delta i sådana strapatser på bild åtminstone. Men kan lova att om jag hittat en snöhög i den här värmen så inte hade jag gått i den utan rullat min stora feta varma kropp kall i den. Gjorde föresten ett tappert försök i en vattenpöl utanför jobbet i eftermiddags. Gissa om grabbarna hade käkarna vid knäna när 100 kila tant hoppar upp o ner o vattnet yr runt omkring. Hahaha men skönt för fötterna i alla fall.
fiina bilder! =)
Ser härligt ut tycker jag.. hoppas att ni har det bra där uppe.
saknar er här hemma hoppas det blir av så jag kan komma upp snart. hälsa adde med. kram J
Vilka mysiga bilder :)
Härligt att han gjorde hole in one, får se hur älsklingen min spelar så här dagen efter en 40 årsfest :)
Puss
Härlig natur det måste jag säga! =)
sv: Ja jag har blivit jagad av en :P
härliga bilder :D
Fy sjutton vad härliga bilder:)
